Ja vart ska jag börja?! Det var nästan 9år tillsammans. Men nu blev det så här. Jag kan inte göra något, det du gjorde är oförlåtligt. Vi har gjort mycket roligt tillsammans, men nu blev det så här. Jag kan förstå helt om du tycker det är jobbigt men jag känner att jag inte klarar av det här nu. Så som jag känner nu så vill jag inte ha någon kontakt. Du kan ringa mig om någon håller på och dö, men annars försök att låta bli. Det du (ni) gjort eller gör, det är omoget och allt. Men ändå kan jag inte glömma hur du sa till mig hela tiden att du alltid skulle vara hos mig. Du vill bara mitt bästa. Men ändå så kunde du göra så här? Jag vill veta varför? Du sa ju bästa vänner in i döden? Hur fan blev det med det?! JAG fick lida, ni har gjort R i mig. Jag lyssnade som en hund på vad ni sa gjorde som ni sa men vad jag sa det va luft!
Jag vet att du har det jätte jobbigt nu. Men JAG kan/vill inte ta tillbaka dig. När du verkligen visar att du är ledsen över det , då kanske vi kan börja prata i skolan som vi inte känner varandra. Som typ bara klass kamrat. Inget på fritiden. Men jag sa OM!
Men jag kommer aldrig lägga under Robin, han är mitt allt. Han är den jag älskar mest av allt!
Och hur ska jag kunna ha en vän som inte tycker om honom?!
Jag vet att du har det jätte mycket, jag har tänkt på ej hel del. Tänk om det vet vad händer med han, skulle jag bry mig? Skulle jag hjälpa dig igenom det? ( för gamla vänskaps skull?!) skulle jag ignorera dig? Skulle du få prata med mig? Det är jätte mycket, för varför ska du bli bättre behandlad än vad fan jag blev..?